Sista.

Jag ska fort fort tvätta ur färgen ur håret nu och sedan sätter vi oss i bilen och kör till Sälen för att fira in 2011.

GOTT NYTT ÅR!

Kafé olé!

Det här ser ut som en bild till Svenskans Idag-sidor, tagen från Scanpix till ett reportage som rör ungdomar. Men guess what?!? Det är det inte! Det är bara jag som ligger på vårt iskalla golv och övar med min nya kamera!

Har varit inne i stan idag. Dels för att köpa ett minneskort, men kanske främst för att få en anledning att byta om från nattlinne och sminka mig. Jag gör inte det när jag bara går runt hemma, särskilt inte när jag är ensam, då får brösten hänga fritt och trosorna jobba en dag extra. Men inte idag, nej. Idag tog jag på mig deodorant och satte mig på fik med Sara och Linus.

Tyckte väldigt mycket om den här dagen. Jag borde gå på kafé oftare. Fast då ska man ha hela eftermiddagen på sig; vissa dricker sitt kaffe, äter sin bulle och reser sig för att vandra vidare. Det är fel. Kondis är menat för pass på minst tre fyra timmar, man ska både hinna skratta, gråta och bråka innan man är färdig. (Dessutom måste man få valuta för pengarna - fy farao vad dyrt det är med lite skummad mjölk och helfabrikerade småkakor.)

Den här vaknar jag till idag.

Så otroligt vackert.

Baksmälla.

Det finns något vemodigt i att julen är över. Jag vet att det är trettondagen och sånt där kvar, men de vet jag knappt vad de står för och själva el grande finale, julaftonshelgen, är förbi och finito. Vi bryr oss inte om att tända granen längre. Glöggen är slutsåld och lussekatterna som finns kvar i frysen kommer inte ätas upp. Min amaryllis har vissnat. Magen pirrar inte när jag vaknar och ser adventsstaken lysa.

Det är så tomt och kalt.

Jag brukar inte bry mig om nyår så värst men i år vill jag glittra. Flirta med långa lösögonfransar och äta fancy middag. Greppa ett svart kavajslag, dra Mattias till mig; titta in i hans ögon och se min framtid.

Och efter nyårsafton kanske det känns bättre med tomt och kalt. Ett nytt blad. Nytt år att fylla med nya blomskott, nya kaffebröd.

Äh, jag är nog mest deppad över alla uppslitna kartonger som står och skräpar i huset. För en vecka sedan var de inslagna i julklappspapper med tomtar och kälkar på, krullade rosetter och handskrivna etiketter. Och nu: bruna, fula med knövliga tejpbitar som fastnar på fingrarna när man lite diskret försöker ställa dom bakom soffan.

Den här här nu.

Från en sekund till en annan hopade sig molnen över min lilla himmel. Minuten innan upprymd över att vara ledig från skolan och kunna skriva, sedan plötsligt känns allt osäkert och bräckligt. Försöker att ta det för vad det sannolikt är: brist på solljus (ljus överhuvudtaget, jag har varken tänt några lampor eller dragit upp rullgardinen) och frisk luft.

Smsaviseringen på kameran hjälpte i alla fall lite. Fort kröp jag upp ur sängen och åkte till Konsum för att hämta ut min lilla raring. Synd bara att varken jag eller min omgivning gör sig särskilt bra som modell just nu, vi är båda väldigt ostädade.

Får se om jag lyckas uppbåda energi nog att duscha. Först ska jag plugga en stund, det börjar liksom bli dags.

Dyngkåt och hur helig som helst.

Det är så irriterande att jag är ensam hemma och inte kan läsa upp alla stycken, rader, meningar jag fastnar för, för någon. Det är ju så många, så bra.

Jag tänker hela tiden på min faster Ingrid när jag läser Mia Skäringer. Stark och svag. Vild och öm. Och så skitroliga, båda två. (Plus att de tagit initiativ till separationer, har dotter och son samt bor i alldeles egna små hus på landet.) Det är inte utan att man blir inspirerad.

Till exempel: Jag vill bli författare. Det är okej att säga det. Läskigt, men viktigt. Ärligt talat tror jag inte jag kan bli så mycket annat. Inte utan att gå runt bitter och olycklig. Och nej, det är ingen vidare originell dröm jag har, jag vet att ALLA vill bli författare, men jag kan ju bara ansvara för mig själv, eller hur?

Och det tycker jag att jag gör. Är så himla stolt och glad och lycklig över att jag skriver just nu. Att jag förverkligar. Ger mig själv en chans. Sen är det inte helt otänkbart att jag måste ta jobb på ICA Maxi ändå, men det är en annan femma.

2010 - maj och juni.

Vad minns jag från maj? Jag åkte till Oslo en helg och hälsade på min Ida, men lämnade kameran hemma. Fräknar fick jag också!

En kväll åt jag visst marängswizz.

Snart skulle jag skriva min sista tenta i litteraturvetenskap och jag lånade På spaning efter den tid som flytt på ljudbok eftersom jag somnade till varje gång jag försökte läsa den. Gud, jag lyssnade och lyssnade och lyssnade men tyckte det var så hiiiiimla tråkigt.

Min kusin Gustav tog studenten så jag och Mattias åkte till Ekerö för att fira med tårta. Jag var rätt snygg den dagen och för att ta vara på det satte vi oss och drack vin på världens bästa italienare på andra sidan vår gata efteråt. Där satt vi för övrigt många eftermiddagar. Dom har så tjusiga rutiga dukar och prunkande pelargoner - för att inte tala om god pasta. La Famiglia på Kungsholmen, för er som är intresserade. Hur som helst var den där kvällen väldigt bra.

I juni åkte jag upp till vår stuga i Avaträsk. För att på riktigt komma igång med boken, skriva och skriva och skriva. Det var just så fint som det låter. Ensam på landet med en hyrd skruttig Volvo och en tung trave böcker under de vackraste av norrländska sommarnätter. En helg fick jag besök av Rebecka.

Jag sov i farmors jätteromantiska säng med broderade lakan och en blekt tyllgardin för fönstret.

Läste och skrev om vartannat på dagarna.

Jonna kom också och hälsade på. Då spelade vi Backgammon och åt bondkakor. Den somrigaste juni någonsin. Jag är så himla glad och stolt över att jag faktiskt åkte dit upp.

Värka och verka.

Jag är trött i både huvud och kropp. Mellandagsrea och längdskidåkning är ena energitjuvar och därför blir det ingen mer sammanfattning av året just nu i alla fall.

Åkte in till stan för att testa på och känna av ett par systemkameror. Ta reda på om jag är en Canon- eller Nikonmänniska. Snart ni, snart! Mina andra ärenden var att köpa skidställ och byta storlek på en julklappsklänning, men ingetdera blev av. Åh, suck, det betyder att jag måste in till stresset och jäktet en gång till den här veckan och det känns sååå jobbigt. Jag vill ha fortsatt julfrid.

Imorgon besparar jag mig i vilket fall det eländet. Jag ska skriva. Fixade sex sidor i förmiddags och nu vill jag inte pausa. Inte mer än för en promenad ner till sjön. Det är lycka. Kliva upp på morgonen, ta på sig stövlar och hämta tidningen. Göra en brasa medan teet kokar upp. Lösa korsord. Och sedan, när man plockat bort och borstat tänderna: slå på datorn, öppna dokumentet, skriva ett par timmar, ett par sidor. Då mår jag. Då är jag på rätt plats. Då är jag jag. Bra att komma ihåg när jag tvivlar och tvekar.

(Längdskidåkning? Hurtigt, tänker ni. Inte alls. När jag kom tillbaka tittade Mattias på klockan och flinade åt att jag bara varit borta i tjugo minuter. Sexton av de där minuterna pulsade jag i snö för att "gena" mellan spåren. Men träningsvärk har jag ändå.)

Lycklig.

Familjen har åkt nu. Kvart i tio knackade det på sovrumsdörren och en syster med jacka och halsduk tittade in och sa att nu åker vi snart. Två vändor kom de tillbaka för att något var glömt, fyra gånger sa vi hejdå och åh, så fint vi har haft.

Annandagen. På diskbänken står glas och skålar uppochnervända på handdukar och torkar. Hallen är full av sopsäckar med julklappspapper och nötskal. Läskbacken är tom, all julmust uppdrucken. I soffan ligger hopvikta lakan och madrassen står uppställd mot väggen. En Paradisask med bara romrussin och likörtryffel kvar.

Jag sitter framför brasan. Bredvid står gästsängen som vi inte orkat bära tillbaka dit ut med Mattias som sover. Han har långkalsonger, en kampanjt-shirt från prinsessbröllopet (Säg ja!) och en lite tofsig frisyr. Som när man har varit i fjällen och haft hjälm på sig hela dagen, platt och ostyrig. Han har somnat med stora hörlurar som spelar Bruce Springsteen jättehögt och när han snarkar till sköljer en våg av ömhet över mig. Min fina pojkvän. Aldrig ska jag sluta älska dig, du är allt jag har och allt jag ber om.

Vi åt rester till middag. Hopskrynklade prinskorvar, slemmig potatis och gråbrun Janssons. Hur gott som helst. Jag ska se till att det räcker genom alla mellandagarna. Nu smakar de nariga läpparna salt och då och då rapar jag senapssill.

Ska gå till bokhyllan och välja ut en av julklappsböckerna snart. Jag fick ingen, Mattias sju stycken. Det spelar ingen roll, de titlar jag önskade mig kan jag beställa hem själv. Spill och Att föda ett barn. Gunnar Ardelius nya. Under tiden kan jag stå ut med hans om sex, knark och rock 'n roll, det gör mig ingenting. Inte det minsta.

Julen.

Den här julen har varit högst minnesvärd. På julaftonsmorgonen blev vi av med vattnet och en hel del el så tallrikarna och glöggmuggarna diskade vi i tinad snö. Gästhuset blev iskallt och vi flyttade in sängen till köket. På juldagen gick vi på julotta med kungafamiljen fastän samtliga luktade apa och var skitnödiga så in i helskotta.

Men det har varit så himla fint ändå. Alltihop. Mattias familj är ungefär världens bästa.

Julaftonsfin. Lite mascara på ögonlocket, men det gör väl inte så mycket.

Finaste flickorna äter julbord.
Tomten kom faktiskt! Jag har ingen bild på honom men han rimmade som värsta Busta rhymes eller något.

Genomskinlig.

Gråter. (Det är en länk.)

Dan före dan före dopparedan.

Härmade Signe med torkade apelsiner och efter hundra timmar i ugnen hänger det tunna skivor och snurrar ovanför godisbordet. Har hämtat in granris också, det matchar himla bra med röda äpplen. Very Ernst Kirchsteiger.

Gör bara det sista inför julfirandet nu. I morgon kommer Mattias familj och då börjar kalaset. Uppesittarkväll, bingolotto, rimstuga. Skinka, blöta, glögg. Vi har till och med köpt en hel back med julmust! Är så glad att få fira julen här, med dom.

2010 - ett urval böcker.

Jag är så pass nördig att jag skriver ner alla böcker jag läser i en liten röd anteckningsbok. Farmor har sagt att det är bra att ha när man blir äldre och börjar glömma, att det är smidigt att kunna bläddra tillbaka och skumma vad man tyckte om dom. Jag vet inte vad hon menade med "äldre", jag är bara tjugo men glömmer ofta så fort jag tar upp en ny bok.

Hur som helst: läsdagboken är oerhört fiffig och användbar när jag vill komma ihåg. Inte bara bokens handling - även var och när jag läste den.

Margeret Atwoods Penelopiaden, till exempel. Den läste jag på Thelins i januari när det kändes som att vintern aldrig skulle ta slut. En konstig man som alltid sitter där och skriver på sin bok började prata med mig och bad mig läsa hans manus. Det hela var mycket märkligt. Jag tror han är ensam för varje dag tar han kontakt med nya personer på fiket. Berättar om tiden när han hängde med Andy Warhol.

Och Presidentens hustru. Jag tog med den när vi åkte till Paris i början av april. Både jag och Mattias blev fängslade av den och skickade boken mellan oss. Nu står den väldigt sliten i bokhyllan.

Hungerflickan och Supernova läste jag precis när solen blivit så varm att man kunde ligga ute i bikinitopp. På den lilla gräsplätten på vår innergård låg jag och plöjde igenom båda två på bara någon dag. Då och då sprang jag upp i lägenheten och drack ett glas saft för att svalka mig.

När jag var uppe i Avaträsk läste jag massvis. Så himla fint jag levde då: läsa och skriva hela dagarna. Jag hade gjort en jättebeställning från Adlibris innan jag åkte dig, bland annat med Richard Yates Easter Parade och Kate Mortons Den glömda trädgården. I bakgrunden surrade teven med fotbolls-VM men jag hade inte tid att titta upp ens när kommentatorerna skrek om mål och straffar - böckerna var alldeles för bra.

Var ju tvungen att försöka fatta grejen med Twilight så när vi var i Berlin och någon lämnat den i lägenheten passade jag på. Jag kunde knappt lägga den ifrån mig, läste till frukost, på kaféer, toaletten och i barer. Då och då mumlade jag åt Mattias att den var så dåligt skriven, men uppenbarligen var jag ändå fast.

2010 - april.

Den sista mars åkte vi till Paris och spenderade hela första aprilveckan där. Faaaantastisk löksoppa.

Vi såg det mesta: Slottet i Versailles, Sacré Coeur, Mona Lisa. Men bäst var helt klart dagen i Giverny och Claude Monets trädgård. Här står jag på den japanska bron, precis som Linnea.

Pussade på Oscar Wildes grav.

Mattias syster Ida fyllde år och vi var bjudna på spektakulär 25 års-fest i Göteborg. Det var soligt, varmt och kalasbra.

Min käraste Regine kom från Lund och hälsade på. Bara hon och jag en hel långhelg.

Det blev ju vår och då åkte jag till Plantagen och köpte massor av blommor. Färgsprakande pelargoner och en rad olika kökskryddor att så i fönsterkarmen. Äntligen kunde man byta ut dunjackan mot en nättare sak.

En vanlig måndag.

En sak som är säker: när man har hus behöver man inte köpa gymkort. (Som att jag någonsin gjort det ändå?) Imorse var jag till exempel tvungen att skotta och nu värker både armar och ben. Över en halvmeter snö har kommit under natten och det har inte slutat än! Jag kommer säkert vara tvungen att köra en omgång två innan jag går och lägger mig.

Förutom det pluggar och städar jag. Imorgon har vi årets sista lektion och vi ska hålla tal i en stor hörsal. Jag står framför spegeln och övar på gester, intonation och att prata långsamt. Ar-ti-ku-le-rar.

Emellanåt tittar jag på granen som nu står klädd i vardagsrummet. Snyggast i stan!

2010 - mars.

Sportlovsväder! Isen låg tjock och fin kring Kungsholmen så vi köpte termos och kåsor, bredde mackor och packade kex för vinterutflykt. Det var väl härligt, men ni vet, det är lite blåsigt, fingrarna blir kalla och man glömmer sittunderlag. När man var yngre tänkte man aldrig på sånt där. Mitt hår var dessutom väldigt ostyrigt i mars. Pagen hade växt ut till något mellanting och allt var bara platt.

Vi hittade ett Alfapet på Myrorna och spelade irriterande jämna partier. Men sällskapsspel är nog bästa sättet att överleva utdragna vintermånader.

Åh, Rebecka kom ett par dagar också. Vi drack kaffe på Dramatentrappan och pratade massor. Hon låg bakom mig när jag grät mig igenom en hel eftermiddag och känslan efteråt var så fin. Äntligen fick jag ha min bästa vän där när hon behövdes som bäst, typ.

25:e mars och våffeldagen fyller jag år. Till exempel fick jag ett par fler muminkoppar till min samling. Jag försökte matcha Snusmumriken med hatt (men det känns rätt obekvämt och inte jag.)
Mattias var i Schweitz men hade fixat med tårt-, blom- och sångbud. Haha, det kändes oerhört märkligt att stå i ytterdörren och vänta på att en stor kvinna skulle avsluta en bombastisk version av "Ja må du leva".

Vi fick Per Morbergs kokbok av Bex och testlagade ett urval recept. Oxrullader var så himla gott, bästa matupptäckten i år.

Ja, och så löste jag korsord, som alltid. Alfapet, varmchokladpicknick och korsord - väldigt mars.

2010 - februari.

Ärligt talat har jag knappt några bilder från februari. Kanske var den ganska mörk och trist den med.

Jag satt i alla fall åtskilliga timmar på kafé och pluggade. Hade någon grej att jag inte kunde läsa Dante, Shakespeare och Candide hemma och gick därför alltid på fik eller biblioteket efter skolan. Läste mycket som inte var lektionsrelaterat också, fastän jag egentligen inte hann. Som här: Jonas Gardells Om Jesus. Rekommenderas varmt.
Många långa frukostar. Jag tror att jag fortfarande var ganska ur banorna. Mattias tog hand om mig lite extra och vi kollade på "Mauro och Pluras kök" mest hela tiden.

Hemma är där du är.

Nä, nu vill jag hem. Jag menar: jag vill verkligen, verkligen hem nu.

Ett par timmars tålamod bara så är jag där. Då vill jag klä granen, pynta, baka pepparkakshus och slå in julklappar. Rimma. Jag ska skriva så jäkla bra rim i år att folk kommer sätta köttbullarna i halsen.

Men Ida. Älskade älsklings vän. Jag kommer sakna dig så mycket. Du lyser klarare än alla andra, står ut, står över. Satt och kollade på dig hela gårkvällen och du är... Jag är så stolt över dig, över att du är min. Över att jag får vara din.

Ha det bra och allt sånt där. Vi ses ju snart. (Bara typ ett halvår kvar och det är ju, eh, ingenting...)

En stjärna lyser så klar.

Sitter vid pappas dator nu och hittade en mapp med bilder tagna förra julen:

När katten är borta...

Så, nu har jag varit i Umeå ett par timmar och ska snart somna i mitt lilla flickrum. Hade velat ligga där en stund och prata med Mattias först. Luta huvudet i handen, snurra fingret runt telefonsladden och gå igenom varje steg och sekund av det här dygnet. Berätta det här och det här.

Men han är på Sööööööder, upptagen med att dricka öl och spotta snus. Herregud liksom, jag hinner inte ens lämna stan...

Närå, skämt å sido, jag vill bara så himla gärna höra din röst.

2010 - januari.

Jag älskar bloggdecember för då summeras året lite överallt. Själv tänkte jag kolla igenom lite bilder.

I början av 2010 använde jag mest Mattias gamla systemkamera, men dom fotografierna har jag fått lov att bränna över på skivor eftersom datorn är så full. De första månaderna kommer således vara rätt begränsade till kort tagna hemma i vår dåvarande lägenhet. Men bättre än inget.

Januari var en tung månad. När jag kom hem från julfirandet i Umeå i mellandagarna sa jag upp mig från mitt jobb och visste inte alls vart jag skulle ta vägen. Jag fick panikattacker, såg allting i svart och ville verkligen att livet skulle ta slut.

Efter mycket kval tackade jag också nej till min plats på Poppius då det hade krävt att jag fortsatte på extrajobbet. Och jag orkade helt enkelt inte. Men eftersom jag på något sätt var tvungen att få tag i pengar sökte jag en kurs på universitet för att få CSN. Några dagar innan terminsstart kom jag in som reserv på litteraturvetenskap och började där, skrämmande skör.

Ja, ni ser, inte var jag glad inte. Låg i nergråten säng mest varje kväll och skrev sms som jag av skam aldrig skickade.

Mamma gav oss i alla fall en prima plättlagg och det gjorde luncherna på något sätt tryggare. Lite barnslig mat som tröstade.

När man är less på sig själv och livet tar man till förändringar - jag klippte av håret. Det var fint. (Jag vet, jag vet, jag vet. Min arm ser smal ut som en pinne. Så himla ledsen för det.)

Såna här kvällar var höjdpunkterna! Vi köpte en häftig pizzaslizare som vi ville använda så ofta som möjligt.

Jag tror vi tog det rätt lugnt i januari. Många pastejsmörgåsar på Thelins och dålig latte i Kulturhuset.

Så kom jag på den briljanta idén att leka Stjärnorna på slottet! Vi fick varsin dag att bestämma över och var otroligt förväntansfulla inför helgen.

Min dag började med lyxfrukost på sängen. Sedan semlor på fik, storhandling för flera tusen, hemmagjord lasagne och avslutade gjorde vi på Riche eftersom jag ville göra något exotiskt. Dagen därpå var det Mattias dag men vi gick upp så tidigt för att äta hotellfrukost att vi var rätt och slätt slutkörda resten av dagen. Han måste få en ny chans, tänker jag nu.